Ännu en dag. Ännu en skoldag. Ännu en första skoldag. Första skoldagen för veckan, första  för terminen och första för året. Och vet ni? Det känns helt okej. Visst, det tog emot en massa att stiga upp ur sängen i morse. Jag låg och funderade ut många andledningar till att jag inte skulle stiga upp. Men ingen av andledningarna var bra nog. Det tog emot när jag halkade mig till skolan. Jag satte mig på rumpan två gånger, och efter varje gång sa jag åt mig själv att vända, but I didn't. Och det är jag glad för. Hur hade resten av terminen sett ut om jag börjar terminen med att skolka? Ja det kan ni ju räkna ut själva.

Dagen blev inte bättre av att jag har haft världens magont och trubbel med att andas. Idrottslektionen var inte den lättaste, men jag tog mig igenom den och det är jag stolt över!

Nu ska jag dra mig mot jobbet. Det ska bli ett nöje att se hur många gånger jag halkar.