Why does bad things happen to good people? Jag tror att det är en fråga alla människor har ställt till sig själva minst en gång, oftast flera. Dåliga saker borde hända dåliga människor, och bra saker borde hända bra människor. Men om det varit så, hur hade livet varit då? A happy place with no harm? Hur många av alla människor hade då blivit uttråkade och gjort dåliga saker ändå? Vi ställer många frågor om livet, men väldigt få människor finner svar.

Men var hittar man svaret på alla sina frågor? Vissa frågor är inte meningen att bli besvarade, men om det är meningen så skulle jag säga att man hittar dom i sig själv, Att det är lönlöst att fråga andra. Tillslut är det som om himlen öppnar sig och det känns som om man har alla svaren i sin hand. Det är då man kommer känna känslan att man har makten över sitt liv, att man kan slänga ut alla korten på bordet och bara leva.

This is what I think, This is what I believe in.

Jag kollade precis på 5 avsnitt av one three hill på raken. Jag grät hejdlöst genom 3 av dem. Att en serie, en tv-serie kan få en att tänka så mycket. Ni kanske tycker jag är helt vrickad som gråter till serier och ännu mer, skriver uppsatser när jag itne behöver det. Men på något sätt måste jag få ut alla ord och tankar som simmar runt i mitt huvud. Ni får gärna tycka till, jag blir mer än glad av att höra folks åsikter.

Min historia kanske inte var den bästa, men den måste också sluta. Hur skulle det se ut om en bok inte hade ett slut? Eller en sång inte hade sina sista toner? Det är det som knyter samman alltet och gör det till de det är, slutet knyter ihop säcken.

Bloggar, de har också ett slut. En blogg är längre än en bok, men den måste också ta slut, förr eller senare. Och vad är ett bättre slut än när man slutar på topp? Don't look back in anger är en riktigt bra låttitel. För vem vill kolla bakåt i ilska? Inte jag i alla fall, så jag slutar när allt är som bäst.

Jag är även skyldig er en andledning. En andledning till varför jag slutar så tvärt.
En groda. Tänk er en groda, en stor, grön groda. Att hoppa, hoppa högt är det bästa han vet. Men så en dag så upptäcker han det fantastiska fenomenet att simma. Han simmade mer och mer, istället för att hoppa och tillslut gjorde han det aldrig mer. Han glömde bort det som betydde mest för honom.

Varför liknade jag mig själv med en groda då? Det brukar inte vara det första man vill göra en liknelse av. Men det ska jag berätta. Min blogg tärde ner på mitt  mitt liv, den tär ner på mitt liv. Jag lät bloggen gå före de som betydde mest för mig, jag lät den bli viktigare än många av mina vänner. Hur rätt är det? Inte rätt någonstans.

Livet ska inte kretsa kring något som inte kan älska, något som inte kan ge dig de du behöver, kärlek. Om livet hade gjort det så hade varje människa varit stenhård. Ingen hade fått uppleva kärlek. Varje människa behöver känna att den är betydelsefull i verkliga livet, inte bara bakom en dator. Jag har tröttnat på att folk bara kommenterar min blogg, årets bästa blogg, årets bloggare, gislaveds lätt bästa blogg, skönate bloggaren. Jag blev jätte glad att höra alla dessa kommentarer, verkligen. Men hur kul är det att bara bli kommenterad för sin blogg, inte för vem man verkligen är? Jag vill att folk ska se mig som mig, inte hon som bloggar.

Inget varar för evigt.

Min blogg har nått sitt slut. Men vem vet? Kanske jag ångrar mig när jag tagit mitt förnuft till fånga.

Tiden går grymt fort. Det känns som det var igår det var julavslutning, och bara i förra veckan som jag var i USA. Gymnasievalet börjar närma sig men det känns som om det var bara förra månaden vi började sjuan. Nya klasskamrater, nya lärare och en ny skola väntar. Allt kommer bli annurlunda, kommer jag att förändras? Förhoppningsvis så kommer jag att växa i mig själv, Växa som person.

Bara detta eländiga gymnasieval gör så att du växer. Då får ta det första beslutet om din framtid. DU får ta det. Det är inte dina föreldrar som ska välja åt sig, du får bestämma helt själv. Du kommer växa flera centimeter bara av att veta det, att det var ditt första val som du gjorde helt själv.

Har du problem med vad du ska välja? Kan du inte bestämma dig? Är du rädd för att välja fel? Ta det lugnt, du är absolut inte ensam. Jag har med, världens problem med det. Jag sitter dagligen och funderar och funderar och funderar. Jag frågar andra vad de tycker jag ska gå, men det hjälper inte mig själv. Frågan är vad DU vill gå. Vad vill DU läsa? Har du ingen aning? Gå in på google och googla. Sök på olika jobb och läs om det, när du minst anar det kanske du klickar dig in på något som lät så intressant så du bir fast.

Sätt dig ner, ta en fika med dina vänner. Prata igenom era framtidsval, diskutera om vad som blir bäst för var och en. Sen, gå hem och fundera själv, fundera på vad du verkligen vill göra med ditt liv. Kommer du ingen vart när du gjort de? Prata med dina föreldrar, prata med din mormor, prata med din lärare. Det finns hur många människor runt omkring dig som vill hjälpa dig med dina beslut.

Men jag valde fel, linjen jag valde är inte alls det jag trodde det var. Är det såhär för dig? Ta det lugnt, det går alltid att byta linje! Första året på gymnasiet så läser alla iprincip samma ämnen, därför är det väldigt lätt att byta innan du börjar tvåa. Du har ett helt år att ångra dig!


Detta är baserat på vad jag vet och vad jag tycker. Jag är ingen SYV.

I do it. Every day. I ask myself, what is right and what is wrong. But I do not get any correct answer because i do not know myself. But why do I ask for a answer I do not know? I can impossible get an answer. Okey, maybe I can, but it is not the correct one because i just guess.

Then why do I do it? I discuss with myself to reach an answer. Is this answer right? If I do like this, is it right then? But if I move that one, does it fit there? If that one leaves, is it okey then? Yes, these questions tumble around in my head each day. I lay them in seperate boxes in my brain so it is easier to answer them, one by one.

But why do I not ask somebody? Why do I not talk to somebody so they can help me? That is two very good questions. But who would I talk to? A friend? Do I trust anyone that much? Am I sure she/he does not spread it further? But A total stranger then? Yes maybe, but were do i find them? Everyone seems to be my friend, when they want it. But when I want it, they are gone with the wind.

But Can I not stop a stranger on the street? A woman I have never seen before? Yes I can, but the problem is, will they listen? And will I feel comfortable with it? I am not so sure.

So, Here you go. Why do i discuss with myself? Why do I talk to myself? I do not trust anyone that much. Shallow problems, sure. Deep problems, are my own problems.

Jag kom nyss hem från kyrkan, vi skulle egentligen öva till lucian men vi smet in i tonårsrummet och spelade ett spel i stället.. Kvinnor och män eller något liknande hette det. Och det var typ en frågesport där kvinnorna skulle svara på manliga frågor och männen på kvinliga frågor. Hur kommer det sig att majoriteten av alla kvinnliga frågor handlade om böcker och majoriteten av alla manliga om historia? Kan inte kvinnor vara intresserade av historia och inte män av böcker?

Mikael Elias Teoretiska Gymnasiet
- teknik. Varför jag just funderar på den linjen är för att den har två kurser jag vill gå. bioteknik och kriminalteknik.

"I kursen Bioteknik kombineras gammal och ny kunskap. Det kan handla om biologin som kan bidra till att bota sjukdomar, men också om mer vardagliga saker. Exempel på ämnesområden är mikroorganismer, bakterier, virus, DNA och proteiners syntes och funktion."

"Kriminalteknik är den del av den polisiära verksamheten där naturvetenskapliga arbets- och analysmetoder används för brottsbekämpning. Man får praktiskt tillämpa sina kunskaper för att, laborativt och med teknisk utrustning, använda sig av metoder för att fastställa orsak och verkan samt säkerställa bevis. Bland annat lär man sig mer om hår- och blodanalyser, förfalskningar, fingeravtryck och DNA-tester."

Alltså, Kriminaltekniker är något jag funderar på att bli.

John Bauer gymnasiet
- resturang och livsmedel eller hotell och turism.

Alltid velat bli kock och driva en egen resturang och ett hotell. Vilken linje passade inte bäst då om inte hotellresturang? så mitt val var självklart fram tills förra läsåret då vår syv (studie och yrkesvägledare) sa att dom splittrar hotell&resturang. Men efter det har jag också insett att jag inte är så jätte intresserad av det som jag trodde. Men det är ett val.

Gislaveds gymnasium
- teknik eller kocklärling.

Teknik: inriktning design. alltid varit mycket för att designa saker, allt ifrån kläder till rum. Så antingen arkitekt i det hela, inredningsarkitekt eller modedesigner.

kocklärling: låter som en bra idé om jag vill bli kock. Jobba i skolan, tre dagar i veckan och ute på en arbetsplats två. Låter intressant och som om man skulle lära sig mer än om man bara lärde sig i skolan.

Är det någon mer än jag som har jätte svårt att bestämma sig? Det kommer nya gymnasier, program och inriktningar hela tiden. Jag ska sätta mig ner och prata med min pappa om det här. Jag blir snart galen.
Förvänta er mer sånna här inlägg, för som sagt, det dyker upp nya alternativ varje dag.

Igår flög massa konstiga saker upp i mitt huvud som gjorde att jag inte kunde sova. Så jag skrev av mig på bloggen men publicerade det aldrig, så det kommer upp nu istället.

- Jag ska sluta med att döma folk innan jag lärt känna dom. Innan har jag "hatat" folk bara för vad andra säger och mitt första intryck. Det är slut med det nu.

- Jag måste börja se upp efter mig, städa, plocka i ordning. Vill inte höra massa tjat att jag aldrig plockar upp efter mig, är trött på det.

- Plugga är ett måste. Har inte pluggat i hela mitt liv. Elr jo, 5 minutr här och 5 minuter där. En halvtimma om jag har riktigt tråkigt. Men jag måste ta tag i mina studier så jag kan bli det jag vill..

- När jag var liten ljög jag hela tiden. I äldre dar har jag vuxit i från det (tack och lov) men det kommer ftf några små här och där för att värka bättre. Slutar med det nu.

- Äta sunt! Eller i alla fall sluta äta godis mitt i veckan! Fy. Är allvarligt talat rädd för att gå till tandläkaren nu. Har haft perfekt tandhygien hela mitt liv till sist jag gick till tandläkaren då jag hade 8 (!!!) början till hål. När jag gick från tandläkaren grät jag, seriöst. Bara godis på helgerna. (kommer bli svårt nu eftersom jag har massa godis hemma, men jag ska klara det denna gången!)

- Jag ska börja träna regelbundet! Jag mår så mkt bättre då! Slutade innan pga personliga skäl och har inte kunnat börja igen. Jag ska inte träna sönder mig sådär 7 dagar i veckan. Men 2-3ggr iaf, då mår jag som bäst.

- Till slut, Helt ärligt vara en bättre människa. Jag låter det tala för sig själv.


Jag vill det här.

Till alla unga tjejjer.
se upp med vad ni säger om folks vikt. I åratal har det varit fel att säga att någon är tjock. Men är det aldrig någon som tänkt på att folk som är smala också mår dåligt av att höra att dom är så smala hela tiden? Många  tjejjer mår dåligt över att dom är smala bara för att det finns tjejjer som är större och så gärna vill vara mindre men inte kan. Man får hela tiden kommentarer som "oh vad smal du är, önskar att jag vore det" och "shit vad tjock jag är, du har tur som är så smal". Det är jobbigt att höra.

Och jag säger, jag är en av dom. När någon säger att jag är smal och bävrar över att dom är tjocka, då mår jag dåligt. Jag hatar att höra att jag är smal, för jag vet att jag är det.

Snälla, sluta prata om folks vikt. När ska unga flickor lämna gnagandet om vikten?
Ni är fina precis som ni är! Stora som små! Alla behöver inte vara modellsmala, personligen tycker jag det är finare med lite hull på kroppen.