Gråta. Ett tag grät jag väldigt mycket, mitt liv var helt uppochner vänt. Jag grät varje dag, for no reason igentligen. Eller så kommer jag bara inte ihåg varför.. Men nu, så har jag inte gråtit på ett halvår. Eller jo, jag gråter varje dag för ingen andledning. Jag tror det är något fel på mina tårkanaler haha.. Helt plötsligt så sitter jag och gråter utan att jag märkt det.. Men senast jag grät för att jag var ledsen var 23-26 april. Jag var på konfirmationsläger och jag fick reda på något om min mammas sjukdom. Jag kommer ihåg att det var en bra sak, men inte var det var. Men då kom jag och tänka på allt annat, tänk så kommer det tillbaka, osv..

Men till saken. det är här mig att gråta.

Lök. Ne men ska vara seriös..

Jag har visst gråtit det senaste halvåret, av smärta. Fy alltså.. Jag har astma, så har gråtit de gånger på idrotten då jag inte fått luft. Jag har problem med knäna men låtsas inte om det inför min indrottslärare eftersom han vägrar ge mig ett högre betyg om jag har problem med dom. Det var hans andledning i 8:an iaf. Så hela nian har jag varit med på idrottslektionerna som vanligt, med pajade knän. Och lipat efteråt för att jag har haft så ont. Mespropp.se haha jag vet.

Att se mina släktingar gråta får mig att gråta. Jag har varit på två begravningar, jag lyckades hålla mig från att gråta, enda tills jag såg mina släkingar gråta.. Och när min mamma blir så arg så att hon gråter så har jag svårt att verka oberörd.

Ilska. När jag blir jätte arg så börjar jag gråta. Tårarna sprutar och jag ser ut lite som ett monster. Men det är inte alls många som har sett mig riktigt arg. Helt ärligt så tror jag bara att det är en person haha..      

Sen så gråter jag varje gång jag spyr också, trevlig information iknow..   

Det var de jag kom på nu faktiskt.. Jag är ingen stålkvinna.